tisdag 29 mars 2011

Scen 1 - Karavanen

Warwick på sin vagn, Morweena spanar
Tidigt på morgonen efter ger ni er av. Ni mötte upp med köpmännen på borggården - Sean, Morwenna [Linos fiende] och Warwick - och gav er sedan av mot Whitepine. Regnet har lagt sig, och vinden är ännu svag, men marken är blöt och tung och nattens storm har gömt stigen under löv och kvistar.Allt som allt består karvanen av 3 vagnar och 9 möss, inklusive er. Owena och Farifax gav sig av för två dagar sedan, men om de har märkt stigen har dessa försvunnit.

[Ett Pathfinder mot Ob5 för att hitta vägen och följa den till Whitepine]

Warwick ropar ut, "Patrulledare, jag är en slug gammal mus, jag känner till en genväg. Låt mig visa er."

[Eller låt Warwick visa vägen...]

8 kommentarer:

  1. Llinos rycker, nästan omärkligt, till en smula vid synen av Morwenna, som står och prålar i sina eleganta köpmanna kläder. Hon ger henne ett svart ögonkast, nästan omärkligt, men ändå.

    "Murtaugh", viskar Llinos, tyst så att ingen ska höra. "Nu måste vi visa vem som bestämmer, ja, att det är du alltså, så att inte den där mallgrodan Morwenna och hennes snofsiga köpmannavänner tror de kan behandla oss som springschasmöss!".

    SvaraRadera
  2. Jag talar för mig själv, kanske är det till Llinos eller så är det bara allmänt, rakt ut i luften, samtdigt som jag studerar Warwick på avstånd. "Att vara en god gardist är som att vara ett träd i vinden, det gäller att veta när man ska stå emot och nära man mjukt skall böja sig för dess vinande genom trädkronan, jag undrar jag vilken taktik det är dags för den här gången..."

    Jag går mot Warwick, "vilken är denna genväg som du talar om? Berätta för oss och låt oss diskutera våra alternativ."

    SvaraRadera
  3. Warwick klättrar ner från sin vagn, hans gamla leder är inte så rörliga så det tar lite tid.

    Morweena sneglar under tiden på mössen.

    Till slut står Warwick framför Murtaugh.

    "Jodå, förstår ni Herr Patrulledare, så finns det en sällan använd stig genom Rävpasset förbi där Gamle Toby hade sin kvarn, innan korpen tog honom. Vi färdades där två gånger i höstas, innan snön kom, men nu är den öppen igen."

    SvaraRadera
  4. Llinos håller sig ett par steg bakom Murtaugh i ett försök att överhöra det intressanta som sägs. Hon har sänkt blicken.
    Så klart har han rätt, den gamle. Måste försöka lägga på minnet att man alltid ska överväga sina alternativ.

    SvaraRadera
  5. Som ett träd, och ibland måste man låta de yngre grenarna, de smidigare och spädare, pröva sig i vinden för att kunna ta över när de tjockare och äldre bryts. Jag vänder mig om och ser på Llinos. "Vad säger du Llinos? Det är ditt beslut. Jag står bakom vad än du väljer"

    SvaraRadera
  6. Thurstan reser sig upp från buskaget där han letat efter Owenas välbekanta markeringar. Han lutar sig mot sitt spjut och skärskådar Murtaugh och Llinos utan att säga ett knyst.

    Ska han lägga beslutet helt i ömfotingens tassar? Det låter riskabelt, men … han har säkert sina skäl.

    När Llinos har fått lite betänketid så har Thurstan tyst vandra över och ställt sig jämsides med henne. »Hur blir det?«

    SvaraRadera
  7. "Eh..." Llinos flackar med blicken en smula inför Thurstan.

    Åh, Murtaugh, att du ska vara så ädel! Nå, överväga alternativen, var det... får inte låta där Morwenna få en chans till att flina åt mig... tänk om de redan hungrar i Whitepine? Men Gwendolyn har ju skickat en förtrupp, tänk om de väntar på oss efter vägen? Fast, det klart, det låter ju lite spännande med Rävpasset...

    "Spåren är så gott som borta, inte sant, Thurstan? Eh... vi råder ju inte över vädrets makter."

    Llinos tittar mot Warwick och Murtaugh.
    "Eh... med din tillåtelse, Murtaugh,... om vägen är så svår för oss själva att finna, kanske vi bör lyssna på erfarenheten? Du kanske kan låta mäster Warwick, eh... med bistånd av Thurstan, förstås, som är en så duglig stigfinnare,... lotsa oss den kända vägen genom rävpasset?"

    En kort blick mot Murtaug, en mot Thurstan. Fingrar snabbt på mantelfållen Har jag gjort rätt val? Vad ska de säga nu? Kommer de att fnysa åt mig och söka efter vägen? Och kommer Morwenna att skratta åt min obeslutsamhet?

    SvaraRadera
  8. Vinden tar i och får buskarna runt er att rassla, och var det där ett leende ni såg på Morweenas läppar?

    "Följ mig då, tappra möss! Den här vägen!" Warwick pekar med tassen och hans båda dragare - Edric och Lowell - sätter vagnen i rörelse. Efter en liten stund beordrar Warwick dragarna att svänga av, och ni traskar in på en liten stig som löper längs några större stenblock som längre fram bildar en grottgång.

    [Återkommer med scen 2, om ni inte har något att tillägga]

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.